Skip to main content

the devil who wears Prada..

beberapa hari yang lepas, watek ajak aku pergi jalan2 kat KLCC. al-kisahnye die nak beli buku idaman pojaan hati(agaknye dah tak tahan mandi asyik tak basah pasal dok ingat2 novel alah bagai tu. heheh..patut la asal aku dok kat sblah ko je cam ade bau macem syket..nguah ngua nguah.jgn marah tek, aku gurau2 je)..

pagi hari berkenaan tu, aku terbangun lambat(surprise surprise..). janji nak sampai cyber dalam pkol 9, tapi pkol 8 baru bangun. dengan mandi cam petirnye(tapi still basah yer watek ^^), dengan nak tempek makeupnye, mana cukup stngah jam nak siap(dari bangi nak ke cyber, amik masa max 30 minit). patutnye dah lambat2 gitu, tayah la nak make up2 bagai ye tak.tapi hari tu mmg kene! wajibulghunnah!!.. pasai jerawat dah dok membukit kat atas hidung aku(time2 aku nak kuar, time tu la die sebok2 je nak muncul.menyampah!). punye la merah lagak macam lampu suluh! agaknye kalo malam2 tetiba blackout, free2 je aku ade lampu suluh asli dok bertenggek kat hidung mancung bak seludang aku ni. tinggal lagi, aku still x leh nampak le, pasal cahayanye dekat ngan mata aku. silau doh..(cess..aku merepek lagi). pasai tu la nak kene makeup..boh foudation ngan concealer tebal 5 inci kat hidung bio hilang rupe mentol bengong tuh..

oleh sebab terlampau gopoh gapah nak cepat2 naik kete berambus ke cyber, aku main capai je ape jenis kasut kat atas rak. dah tade mase lagi dah nak dok mencangkung kat depan rak kasut yg macam hape je banyaknye(orang dalam umah aku ade lebih dari 10 orang, so bajet la kasut byk mana)pasai nak selongkar carik sneaker. tade mase!!mase itu emas!! kalo boleh di materialize kan masa tu, aku gadai kat kedai emas. dapat gak duit tok beli sluar jeans. heheh..ehem..so akhirnya, aku main capai je sandal high heels yg aku dok pakai tetiap hari pegi opis.

sampai cyber, amik watek, pergi ERL kat putra, naik transport dari sana. public transport byk skang ni. tayah pakai kete..membazir..eheheh...sebelom ke KLCC, kitorang ke Pudu sat pasal ade orang tu nak balik umah ghaye cine ni..dah rindukan umah mak bapak terchenta la tu..lepas je beli tiket, terus gerak ke KLCC. heh, aku + watek, kalo berjalan 2 orang je mesti tak sah kalo tak sesat. seems like we're destined to be lost each time we're on the road, or sometimes even in a mall! lost-prone(ade ke term ni).tapi kali ni kitorang sesat kejap je, pasal lampu suluh kat idung aku ni kasi tunjuk arah jalan yg betol. heheh..

sampai kat KLCC dalam area pkol 11 lebih. time tu kaki aku dah saket2 dah. heh!what do u expect! of course le saket! dah jalan bape lame dah ngan heels walopon 1 inci je, tapi still saket kot!tapi saket time mula2 sampai KLCC tu takleh nak compare ngan saket bile dah balik semula ke ostel petang tu! Ya Allah! saket bangat!!! tapak ibu jari kaki aku hampir2 melecet, kaki aku dari atas sampai bawah(the whole legs) saket!! bayangkan korang buat marathon time hari sukan sekolah dan keesokkan paginye korang bangun dengan rasa saket2 sengal2 kat kaki. ha! camtu la rasa kaki aku tu..bapak saket! 2 hari kot saket tu bersisa...damnation to high heels!

heran aku sape2 yg pergi mall pakai heels tapi tak rasa saket. mesti dah berlatih bertahun2. tak pon bertapa kat mana2 gua yg ade. ataupon mmg dari kecik dok asek pakai mak punye kasut tumit tinggi sekali dengan mak punye gincu bercalit kat bibir sambil buat gaya macam wanita berkerjaya(ehem, aku tade hobi cenggini masa kecik2. aku budak innocent ok).

lepas ni, nekad tak nak pakai heels lagi pergi mall!
tapi kene beli sneakers baru pasal yg lama nye dah lunyai..
ade sape nak belikan?? ^^

kesian watek hari tu terpaksa dengar aku merungut. dengan jerawat yg macam mentolnye, dengan kaki aku yg saketnye...hehehe..naseb ko la watek dapat kawan cenggini..

ps: the devil is not the one who wears the Prada, but the Prada itself is the devil!

Comments

Popular posts from this blog

Easy On Me

Dah lama tak layan lagu-lagu sebenarnya. Layan lagu ni pun sebab Aina Abdul punya cover and this cover is currently on the loop. This song hits differently when I suddenly realized the meaning of the line "So go easy on me..." I was like straight away imagining the kids saying that line to me....and it feels so heartbreaking..and I feel so sorry and it made me tried harder to be better.. Honestly parenting is tough. Really really tough.. It's going one month more to full 4 years now where I became a single parent to 2 of my sister's kids. Life and things happened to my sister so I step myself in to take care of her kids. I thought then that it was an easy thing for me to do that, but no! Oh God no!! Ya Allah how wrong I was!! My first 2 years in was the hardest and I struggled with the sudden changes I have to made. The 180 adjustment (in every directions) I had to take kinda messed me up a little bit (emotionally and physically).   But I learned  All sorts of things.

A dump post

Rabu dah kejap je minggu ni dah tak ada dah emosional bagai. Alhamdulillah. Sampai tengok cerita Hotel Del Luna part sedih pon, bergenang pon tidak  Part scene sedih tu boleh tak terheran kejap. Cam, kenapa tak meleleh ni? sebab selalunya kalau tengok drama memang senang sangat air hujan turun. Yang aku perasan, diri ni tak boleh terlalu dry sangat emosi tu. Sebab dia bukan betul-betul tak peduli, tapi emosi tu akan build up dan bila dah sampai threshold dia.....mula la break down. Bahaya anyway Many things happened within this little time from the last post. Might be mundane things for others, but not so for me. On Sunday, I accompanied mak to her acquaintance cafe. we had a lovely breakfast together. An english style breakfast.....which is not to my liking and I kept on thinking I want Nasi Lemak! (which they have actually).  and somewhere along our conversations mak touched on when she's 'gone' thingy...I was extremely saddened by that. Like really really sad

Trying is all I can do

This week is an emotional wreck kinda week. Starting from Sunday evening all the way through the week, it's one rocky roller coaster ride. Rasanya hampir semua emosi yang exist this whole universe hadir dalam minggu ni.  Please no more.. Waktu siang tak  terasa sangat sebab serious busy, so otak tak pikir apa. Tapi bila time masa senggang.....Too much feels..too much thoughts... Minggu ni saja First time tidur sambil berendam air mata.  First time menangis sampai mata sembab macam kena tumbuk, dan first time tak dapat tidur sebab menangis. Tapi apa yang aku dapat minggu ni?  It's okay to cry So that I could function well the next day It's okay to feel so much So that I could get closure that I never knew I need And try to move on And to rely to others And to hold on tight on Allah to protect you and your family May next week be better much much much than this week. InsyaAllah.